Tänk att det inte är förrän man lämnar dom man har kärast om hjärtat som man inser hur beroende man är och hur mycket dom betyder för en. Det var första gången för mig som jag kom tillbaka till Norrköping efter en längre tid hemma och dessa dagar som jag har varit ensam har varit jobbigare än jag trodde. Jag trodde det skulle bli skönt att komma hem till mitt eget igen. Att äntligen få fixa med lite nya saker i lägenheten och inte behöva anpassa mig efter någon annans tider eller rutiner. Sedan jag kom hem har jag haft flera gråtattacker och jag har längtat hem varje minut. Men tack vare mina älskade föräldrar och vänner som stöttar och pratar med mig så ska detta gå över ganska snart hoppas jag. Nästa vecka börjar skolan igen och förmodligen får jag annat att tänka på då. Jag älskar er ♥